Lukas skriver.

Efter många om och men ger jag titeln veckans skiva till The Fleet Foxes för deras nyutgivna Helplessness Blues. Det var faktiskt så illa att jag vid första lyssningarna funderade på att skriva med den i en parentes som "lite av en besvikelse" när jag skulle utnämna denna veckas bästa album, som alltså absolut inte skulle bli denna. Men oj vad några lyssningar kan åstadkomma.
Likheterna med Simon & Garfunkel och Bob Dylan är här mer tydliga än på deras kritikerrosade debut. Som hos de förstnämnda legenderna så ligger precis samma sorts stämmor med så gott som överallt, texternas romatiska karaktär är inte heller helt olik dessa 60-talets poeter.

Hur som, The Fleet Foxes börjar nästan etablera sig som ledande på folkrock-himlen. Och jag tror inte denna "folk-epedemi" som slagit till med band som Mumford & Sons och Iron & Wine i täten, nåt sin kulmen riktigt än. Sveriges svar är väll partybandet Hoffmaestro, men jag tror vi kan bättre än så?

Fleet Foxes – Helplessness Blues

Den här veckan är det The Unthanks skiva Last som jag lyssnat flitigast på. Vacker engelsk folkmusik med piano, cello, violin, och ukulele m.m. Den spröda sången påminner i mångt och mycket om Anna Ternheim, ibland både i klang och melodi. Men det här är mycket stillsammare, och sorgligare. Lyssnade första gången på skivan promenerandes mot bussen en tidig morgon. Den satte färg på allt!

The Unthanks – Last

Förra veckan var jag på Cirkus i Stockholm för att lyssna till Sufjan och hans (cirka) 15-mannaband . Jag, min flickvän och ett par vänner blev som bortblåsta av ett intro som toppade alla förväntningar. Vingarna fladdrade och de visuella effekterna gick på allt annat än sparlåga. Det kändes som att man placerats vid tidens slut, som att domedagen var ett faktum och att Sufjan var ängeln Gabriel. Nej, men utan att överdriva var det otroligt mäktigt. Halva konserten kändes som en musikalisk ritual, en otroligt proffsig sådan.

Men sen hände något.

En stor diamant på några meter i diameter sänktes ner. Sufjan tog på sig en stor diamanthjälm och hade en silvrigt skinande glob vid magen som han snurrade på. Våra flin var en blandning av nyfikenhet inför vad som komma skulle och en misstro inför vad som egentligen hände på scenen. Droppen som fick det att svämma över var när Sufjan började weila med autotuner bakom den stora masken. Sen tog de ytterligare ett steg och det hela blev en enda stor orgie i konfetti, skrikiga färger, de mest vridna av utstyrslar och ett totalt publikfriande där man nästan kunde missta den så annars lugna Sufjan för att vara Akon.

Det hela blev inte riktigt som jag ville. Men på gott och ont - det var åtminstone en upplevelse.

Trots att förstasingeln "Jag kommer" inte övertygade mig så börjar hennes skiva sätta sig rejält. Hon lyckas denna gång att tillsammans med Christian Walz skapa en skiva som äger samma kvaliteér som hennes tidigare. Det är sommrigt så det förslår när olycklig kärlek och flyktig lycka behandlas av Maggios trollbindande röst. Jag tror ingen gestaltar en svensk sommarkväll bättre än så här. Uppenbart är ett - att det bor ett popmonster bakom hennes fagra fasad. "Satan i gatan" måste bli veckans album!

Veronica Maggio – Satan i gatan

Musik-kollektivet The Middle East från Australien släppte 2008 en Ep som jag lyssnat på mycket denna vecka.
"The Recordings of The Middle East" heter den och prickar min musiksmak så gott som mitt i prick med sina sårbara röster, sin enkelhet och de vackra melodierna.
Kanske dags att kolla in deras nyligen utgivna "Want That You are Always Happy" snart.

The Middle East – Blood

Denna vecka är det tveklöst det högaktuella "Take care, take care, take care" med Explosions In The Sky som ska uppmärksammas.  De lyckas med att göra postrock som är mäktig men utan dränka melodierna i en tjock ljudmassa. Det är tydligt, euforiskt och målande. Medlemmen Rayani säger, "We don't consider ourselves post-rock at all; we consider ourselves a rock band."  Så jag ska väll vara försiktigt med att sätta etikett, men postrock förstår jag inte riktigt hur han kan förneka att det är.
Kan även rekommendera deras "The Earth Is Not A Cold Dead Place".

Explosions In The Sky – Trembling Hands

Jag tänker börja utse veckans album. Upplysa er om vad jag lyssnar på samt skriva något om skivan. Först ut är "Bryter Layter" med Nick Drake. Hans andra och bästa album är släppt 1970 men skulle bortsett från några låtar kunna vara skapat idag. Häpnadsväckande tidlös och fängslande melankoli. På skivan finnes den briljanta "One of these things first". Eftersom jag bloggar från mobilen kan jag inte lägga upp någon bild på omslaget. Fast det gör inget för det är ändå inte så snyggt.

Nick Drake – One Of These Things First

Häromveckan läste jag ut boken "The Talented Mr. Ripley" som jag köpte på någon otroligt flickig affär i London (boken var ungefär det enda inte rosa som fanns att köpa). Samma kväll såg jag filmatiseringen från 1999. Ni fruktar nu kanske ett uttjatat boken-är-mycket-bättre-än-filmen grepp för att framstå trendigt intellektuell och djup.  Yes, tyvärr kommer det nog bli det.

För er som inte tagit del av historien så handlar den väldigt kortfattat om att Tom Ripley åker till Italien för att få hem Dickie Greenleaf till Amerika igen. Han lurar i Dickies pappa att han är en bekant till sonen som då betalar honom rikligt för att göra ett försök, dessvärre verkar inte den mystiska ynglingen ha riktigt samma mål i sikte. Som expert på att förfalska namnteckningar, immitera och ljuga blir detta snart en kavalkad av invecklade lögner.

En välbekant distinktion mellan boken och filmen är såklart tillgången till huvudpersonens tankar. I boken är Tom ett mysterium, i filmen blir han mer ett frågetecken. Boken har en otrolig nerv som saknas i filmatiseringen.
Så läs före du ser!

Läs vad jag tyckte om Ron Sexsmith´s nya album här: http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3812



Förresten måste jag tillägga att jag hade en förskräcklig dag i förrgår. Min Iphone 4 la av utan någon som helst förvarning och sen tappade jag den fina Gant-klocka jag fått av min flickvän i stengolvet så hela glaset krossades.
Jag säger då det. Men vad är det egentligen att gnälla över när människors liv slås till spillror i Japan. Fast ändå. Den var en gåva.

Nu har den äntligen släppts. Du kan köpa den på t.ex. cdon.com eller bengans.se. Läs om oss i NT imorgon, besök vår hemsida (wrestlingwithangels.se) och om du är intresserad av recensioner kan du hålla lite koll på vår platta hos kritiker. (http://kritiker.se/skivor/recension/?skiva=Wrestling_With_Angels__-__Letters)

Snart kommer vi även offentliggöra datum för releasefest i Norrköping.

Helgen som gick var jag och Linn och hälsade på vår vän Karin som bor i London.
Vi "gjorde" Oxford street, Notting Hill, tog en sväng till Piccadilly Circle och hade det riktigt trevligt.
Här kommer ett urval av de foton som jag lyckades knäppa. Vi börjar med en bild på min alldeles förtjusande flickvän.

Läste precis klart "Tillsammans är man mindre ensam", skriven av Anna Gavalda. Fin berättelse med vackra personporträtt. Jag älskar när en karaktär i en bok eller film förändras steg för steg genom berättelsen. I denna bok är det karaktären Franck som förändras, eller man får åtminstone en förändrad och vidgad bild av honom ju längre historien löper.

I helgen såg jag filmen "Up in the air" som också innehåller detta. George Clooneys rollfigur går från att vara skeptisk till kärlek och äktenskap till att få uppleva känslan av att vilja binda sig. Att förändas är ju något så mänskligt fundamentalt, så gudomligt nedlagt att det inte går att stå oberörd inför.

För att även rekommendera en skiva så tycker jag ni ska lyssna på Iron & Wines nya album "Kiss each other clean" som är helt fantastiskt.

Jag har under den senaste månaden haft mycket besvär med mina visdomständer. De har legat ner och växt rakt fram, orsakat inflamation osv. Ena drog jag ut hos kirurgen i Linköping och andra på privatmottagning i Kneippen då folktandvården hade långa köer.

Nu tänker jag såhär. Kunde inte folktandvården upplyst mig när jag var på undersökning hos dem, 18 år gammal, om att det skulle kosta 2700 kr för att få ut en tand när jag blivit ett par år äldre?

Kunde de inte sagt som jag nu säger till er:

"Få så mycket uträttat som möjligt nu innan du måste betala mer för det".

Ack, ack.

Utan inbördes ordning:

Tomas Andersson Wij - spår  
Robyn - Body Talk
Radio Dept. - Clinging To A Scheme
National - High Violet
Mumford & sons - Sigh No More    
Oskar Linnros - Att Vilja Bli          
Salem al fakir - Ignore This          
Shugo Tokumaru - Port Entrophy
Kaja - Rust                               
Goldfrapp - Head first                
Band of horses - Infinite arms
Moto Boy - Lost in the recall
Jónsi - Go
Steget- Förändrar Allting
Håkan hellström - 2 Steg från Paradise

Har gjort en Spotify-lista med en låt från varje skiva. Lyssna här:  Årets album 2010



Några äldre album som jag fastnat för under 2010:

Donkeyboy - Ambitions              
Billy holiday - Lady day
Iron & Wine - The Sheperd´s dog
Calexico / Iron & wine - in the reigns
Barbara Streisand - Memories
The Temper Trap - Conditions               
Trespassers William - Different stars
[ingenting] - Tomhet, Idel tomhet   
Bon Iver - For emma, forever ago

Gick och såg Narnia: Kung Caspian och skeppet i gryningen på nyårsdagen. Jag är sen barnsben mycket fäst vid dessa berättelser. C.S. Lewis böcker om detta fantasifyllda land var min första riktiga läsupplevelse och när den äldre inspelningen gick i SVT var jag som fastklistrad.
De nya filmerna är kanske lite fattiga på just det man gillade. Den där magin saknas. Det lite mörka och farliga känns ganska avlägset trots rytande havsmonster och grimaserande slavhandlare. Men som alltid blir man så berörd av Aslans inträdande på duken. Efter att nyligen sett hårdkokta "Taken" två gånger kunde jag inte missta mig, det var Liam Neeson som stod bakom lejonets djupa stämma.

Medan min flickväns salongsgrannar retade sig på filmens larvighet så satt jag och Linn med en varsin tår i ögat.
De nya filmerna må kanske inte ha allt, men jag är ändå glad över att berättelserna görs tillgängliga för dagens unga. De har ett budskap. De behövs.

Jag har fixat en iphone 4 som ni ser på bilden längst upp. Riktigt nöjd med den. En outtömlig mängd "appar", bra kamera, internet. Ja, vad har den inte?
Förövrigt mina två julaktiviteter GTA 4 till xbox samt Anna Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam". Den passar perfekt i julmyset och kylan.

Funderar även på att sälja min Squier Teleacaster för att återigen köpa en Fender. Någon sugen?

Nu är jag så gott som klar med alla julklappar. Känns skönt såklart! Det är lätt att i den ständiga strömmen av julskivor glömma bort "A jolly Christmas" av Frank Sinatra. Visst är semi-klassiker som Carola, Peter Jöback samt jul-aktuella Malena Ernman och framförallt Sean banan (http://www.youtube.com/watch?v=nHFqLj4OH8A) inte helt ute och cyklar... Men vad kan mäta sig med de stämningsfulla körerna, de helylliga stråken och Franks djupa stämma när julen står för dörren?

Har även passat på att köpa ett par musikmagasin under den senaste veckan.



Kings of A&R skrev om Wrestling with angels:

http://www.kingsofar.com/

Fortsätter även recensera lite:

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3581

Nu är jag hemma från en dag i Stockholm med Linn. Vi shoppade bl.a. på Weekday och Urban Outfitters. De har en så läcker lokal! Vi satt även på ett mysigt fik, inhandlade musikmagasin och gick på bio. Tyvärr var vi tvungna att rusa till bussen med tio minuter kvar av "The Social Network". Den var ganska trevlig och det var en mycket mysig dag.

Har under senaste veckan lagt beslag på lite prylar. Dels en iphone 4 som bilderna nedan är tagna med. Sen har jag köpt en LCD-skärm av Marcus när jag var och hälsade på honom ett par dagar i Jönköping. Lägger även upp en bild på min stora vinylspelare!





Förövrigt fick jag nyligen reda på att jag ska jobba julafton. Första gången i mitt liv missar jag Kalle Anka. Hur mycket folk besöker egentligen Mcdonalds på julafton? Möjligt att jultomten mellanlandar under sin julklapps-turné. Mycket annat folk har jag svårt att tänka mig.



(Bildkälla: museumsanfernandovalley.blogspot.com)

Vi börjar med det negativa så har vi det avklarat....

1. Spårvagns/bussförbindelsen mellan centrum och Navestad/Kvarnberget är katastrof. Vem vill betala en biljett för att åka två stationer och sen vänta över en kvart på att byta till buss de sista tre hållplatserna? Kanske skulle göra något så otypiskt mig som att ringa och klaga?

2. Säger de att det ska ta 1-2 veckor när man beställt en Iphone så tycker jag inte att det ska ta mer. Trött på alla optimister här i världen ibland. Själv är jag nog lite av en realist, fast en positiv sådan såklart!

...och nu till det positiva!

1. "Robinson" på 4:an underhåller varje vecka. Skamligt underhållande att se vuxna människor brottas i lera, förnedra och bete sig omoget i kubik. Tack för det!

2. Jag och Linn har börjat snickra på "Den bästa listan i världshistorien" (spotify). Ni vet låtarna som är fullkomliga och oförnekligt självklara. Som en riktigt hårt och välinslagen julklapp. Klassiker liksom. Ni kommer kunna se när vi publicerar den på våra Spotify-användare!