Lukas skriver.

Dallas Green, sångaren i screamo-bandet Alexisonfire har ett soloprojekt jag stiftat bekantskap med senaste veckorna. Det började med att min forna klasskompis  gjorde en cover (http://www.youtube.com/watch?v=W8RA18lstxY) på deras låt "As Much As I Ever Could". Låten ägde klass och jag var tvungen att kolla upp originalet. Bandet var City & Colour och skivan hette "Bring Me Your Love". Först och främst vill jag rekommendera ovan nämnd skiva eftersom jag tycker att det är deras bästa. Men lyssna även på deras nya "A Little Hell" som släpptes den 7:e denna månad. Skyhög och klar falsett, enkla arrangemang och mycket hjärta!

Bon Ivers självtitlade uppföljare till succén "For Emma, Forever Ago" har följt mig i flera veckor. Nu är den äntligen släppt och vilken bomb sen. Den tog bara lite mer tid att lyssna in än föregångaren. Justin Vernons röst är soulig, smärtsam och en av samtidens vackraste. Melodierna med fingertoppskänsla blomstrar i ett postrock-insprirerat och regellöst tänk. Att detta lyckas bli så pass kommersiellt gångbart är inget annat än genialiskt.

Bon Iver – Towers

"So Beautiful Or Wo What" är namnet på Paul Simons nya alster. Uppåt 70-år gammal och fortfarande så klar i rösten trodde jag inte man kunde vara. Tydligen värnade han extra noga om halsen tiden innan skivan för att det skulle låta så bra som möjligt, något han lyckades med. Men faktum är att detta inte är något mästerverk. Texterna är okej, ljudbilden skarp och melodierna sådär.
På ett sätt får den mig mest pigg på hans gamla hits som t.ex. "50 Ways To Leave Your Lover" och "Slips Slid´n Away". Men dock helt otänkbart att en av mina absoluta favoritröster, en fantastisk poet och en av milstolparna inom populärmusiken inte skulle få titeln veckans skiva.

Fast förstå mig inte fel nu. Givetvis finns det flera guldkorn även på detta album. "Questions For The Angels", "Rewrite" och titelspåret levererar.

Finns tyvärr inte på Spotify än men kommer troligtvis upp framöver. Keep on going Paul!

Läs vad jag tycker om Merin Wubslins skiva här:

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=4045

Nedan Explosions in the sky:

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=4046

Nu har förstås väldigt många läst den redan. Men även jag vill hylla och tipsa om Jonas Jonassons debutroman "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Nutid och dåtid kolliderar i en smärre explosion av enkel och underfundig humor när Allan är med och förändrar världshistorien, ständigt bärare av sin otroligt lättsamma attityd. Uppfriskande helt enkelt.

Jag trodde definitivt att Death Cab For Cuties "Codes and Keys" skulle bli veckans skiva. Men efter ett par lyssningar måste jag medge faktum. Jag njuter inte av musiken. Allt som finns där är brustna förhoppningar om något som ska påminna mig om deras helgjutna skiva "Plans". Inte ett dåligt album, men ack så tråkigt. Lyssna istället på sångaren Ben Gibbards flickväns duo "She & him" (She & Him – Please, Please, Please, Let Me Get What I Want).

Istället klev svenska Palpitation (engelska ordet för hjärtklappning) rakt in i mitt hjärta med sin skiva "I´m Absent, You´re far away" som av längden att döma står på skarven mellan EP och album - ett ganska friskt drag. Det är väsande sång där enkelheten dominerar och där Maria Vejde och Ebba Carlén inte på något sätt utforskar ny mark, men ständigt nyttjar rätt klyschor och hittar ett strålande uttryck.

Palpitation – We Don´t Need To, We Don´t Have To