Narnia återuppstår!
Gick och såg Narnia: Kung Caspian och skeppet i gryningen på nyårsdagen. Jag är sen barnsben mycket fäst vid dessa berättelser. C.S. Lewis böcker om detta fantasifyllda land var min första riktiga läsupplevelse och när den äldre inspelningen gick i SVT var jag som fastklistrad.
De nya filmerna är kanske lite fattiga på just det man gillade. Den där magin saknas. Det lite mörka och farliga känns ganska avlägset trots rytande havsmonster och grimaserande slavhandlare. Men som alltid blir man så berörd av Aslans inträdande på duken. Efter att nyligen sett hårdkokta "Taken" två gånger kunde jag inte missta mig, det var Liam Neeson som stod bakom lejonets djupa stämma.
Medan min flickväns salongsgrannar retade sig på filmens larvighet så satt jag och Linn med en varsin tår i ögat.
De nya filmerna må kanske inte ha allt, men jag är ändå glad över att berättelserna görs tillgängliga för dagens unga. De har ett budskap. De behövs.
De nya filmerna är kanske lite fattiga på just det man gillade. Den där magin saknas. Det lite mörka och farliga känns ganska avlägset trots rytande havsmonster och grimaserande slavhandlare. Men som alltid blir man så berörd av Aslans inträdande på duken. Efter att nyligen sett hårdkokta "Taken" två gånger kunde jag inte missta mig, det var Liam Neeson som stod bakom lejonets djupa stämma.
Medan min flickväns salongsgrannar retade sig på filmens larvighet så satt jag och Linn med en varsin tår i ögat.
De nya filmerna må kanske inte ha allt, men jag är ändå glad över att berättelserna görs tillgängliga för dagens unga. De har ett budskap. De behövs.
