Lukas skriver.

Nu har jag recenserat en ny platta.

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3266

Förövrigt börjar jag bli väldigt sugen på att spela musik från en rökbelagd, häftigt ljussatt scen igen. Till hösten kommer vårt debutalbum och vi har nu bestämt hur konvolutet, skivomslaget och skivan ska se ut, och det blir mycket fint! Än är datumet för releasen inte satt, men jag säger till när det närmar sig.

Efter att i våras ha köpt ett par billiga vita tygskor på Urban Outfitters i Stockholm behövde jag nu ett par nya. Jag har inget emot lite slitna skor, men när de fullständigt spricker och man blir blöt om fötterna så är det inte så charmigt längre. Så nu fick jag för mig att köpa ett par riktigt kassiska Converse. Har faktiskt aldrig ägt ett par. Dom är ju snygga. Min pappa spelade basket i sådana när han var ung, och nu går jag omkring i dom till vardags. Fint!

Nu är jag igång pch recenserar skivor igen.
Denna gång är det "Have I told You Lately That I Loathe You" med bandet Holmes som jag tyckt till om.
Läs här: http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3257

Förövrigt ska jag iväg på tevelspelskväll nu. Vi kommer nog främst att ägna oss åt Call of Duty: Modern Warfare, men nog även lite Halo. Härligt hur något så trivialt kan bli en så djup gemenskap för många lekfulla pojkar. Heja alla nördar i denna värld!

Nu har jag haft några riktigt sköna dagar utan arbete. Jag har badat, träffat vänner, hängt med flickvännen och bara gottat mig. Förra helgen var det "Munken in the park" i Norrköping. Det känns som att det är ett arrangemang som inte nått sina glansdagar än. Inte för att det var lite besökare eller dåligt på något sätt, men man hoppas ju lite i smyg på att det kommer att bli nya Peace & Love om några år, fast då får de börja ta betalt såklart.

Bäst under helgen var Oskar Linnros, som med sin sin somriga debutplatta (under eget namn) i bakfickan bjöd på en helgjuten konsert. Till skillnad från Moneybrother och Timo Räisänen hade Oskar fullt komp, vilket verkligen gjorde susen i sommarvärmen.



Just nu utgör "Kamelklubben" skön sommarläsning. Första boken jag läser av David Baldacci, men det blir nog inte den sista. Han skriver väldigt enkelt och konkret, utan för mycket onödiga sidospår låter han själva historien stå i centrum. Detta är ganska skönt som kontrast till boken jag nämnde i bloggen nyligen (Vindens skugga), där hela boken andas poesi och detaljrikedom. Jag uppskattar bådadera.

I våras var min flickvän och jag med och spelade in en novellfilm som några duktiga gymnasietreor skrivit. Filmen heter "Emelie" och handlar om den sista ägarinnan till Lövstad slott. Resultatet kan du se här: http://vimeo.com/13152566

..åt vi tapas på Manesa och hade det mysigt i kvällssolen. Efteråt började vi spekulera i om det var vanligt att folk gick dit och åt middag i så stora mängder som vi gjorde då. Tapas härrör ju från Spanien och består i lite olika smårätter som man beställer in efter behag. Men äsch, vi blev mätta och nöjda åtminstone!






Nyligen var vi även ute på en liten kanot-tripp.

När jag och Tobias var små brukade vi kreera olika ting som vi stolt visade upp för hans föräldrar. Under en period kom vårt intresse för koreograferade handgemäng att bli något som omvärlden helt enkelt fick lov att ta ställning till. Vi lät oss bli inspirerade av teveserien "Martial Law", som gick runt elva-tiden på vilken kanal det nu var, och som innehöll guldfynd ur den österländska kampsportens skatter. Vad det gäller vårat eget skapande så nådde det sin kulmen när vi insåg att han kunde göra en kullerbytta över min rygg om jag attackerade honom medans han stod uppe på sängen, och vigulanter som vi båda faktiskt var utgjorde detta en stor glädjekälla för oss som barn. Med ljudeffekter skapade av våra munnar och en hängivenhet som få barn hade var denna typ av skapande något utav vårat första tillsammans. Senare kom det turligt nog att mynna ut i musikaliska uttryck, för vem orkar vara actionhjälte hela livet egentligen?


(Bild från http://www.gotavapen.se)

Från att ha spelat fotboll ganska seriöst under sju års tid har nu mitt fotbollsintresse reducerats till simpelt påhejande i världsmästerskapens slutspel. Tycker att det blir ganska mycket intressantare när man vet att ett oavgjort resultat är en omöjlighet. Detta gör att både spelet blir bättre och att spänningen är en mer närvarande ingridiens. Medans jag satt och tittade på den sanslösa matchen mellan Spanien och Paraguay satt jag med "Vindens Skugga" i handen, skriven av spanske Carlos Ruiz Zafón. En fängslande läsupplevelse tycker jag verkligen, köpte hans ganska nyutkomma uppföljare häromdagen också. Så ja, jag växlade lite mellan fotbollen och boken, funkade utmärkt!