Veckans skiva v. 30
Härmed bryter jag den svit av electronisk musik som präglat veckans skiva på senaste tiden. Istället blir det denna gång traditionell Indierock, som desvärre gränsar till för traditionell. Jag kan inte grunda valet av skiva på att den är nysläppt, utan den är från februari månad. Men däremot så släppte dessa pojkar ett live-album i onsdags, vilket jag tyvärr inte kan hänvisa till då jag inte hunnit höra det, men indirekt är nog det veckans skiva.
Bandet är The Boxer Rebellion och skivan som kom tidigare i år heter "The Cold Still". Trevlig och väldigt anspråkslös musik.
Veckans skiva v.29
Även om det inte känns speciellt unikt så har Gardens & Villa ändå en charm. De sätter fingret på mycket av de element som dagens pop är byggd utav. Detta är deras debutskiva som släpptes i början på Juli. Ganska ojämn kvalité men värd en stund av din uppmärksamhet.
Veckans skiva v. 28
Amerikanen Ernest Greene står bakom "Washed out" och släppte sin skiva "Within And Without" för drygt tre veckor sedan. Genren kallas Chillwave och är ett hopkok av vemod, pop och electro. Ta Radiodepts shoegazepop och doppa den i ett ännu varmare ljudlandskap där tak inte finns och sfären tycks oändlig. Jonathan Johansson fast på engelska skrev Helsingborgs Dagblad, det kan jag hålla med lite om. Eller ja, han är väll den svensk som kommer något så när. Tyvärr ligger inte hela skivan på Spotify än, men jag länkar till den låt som finns!
Veckans skiva v. 27
5:e juli släpptes del två i The Deer Tracks aktuella trilogi. "The Archer Trilogi pt. 2" är en eminent lektion i ambientmusik. Jag hörde första gången bandet på Strandfestivalen i Oscarshamn för många år sen. Men de har legat kvar på minnet som bandet med den visuellt vackra liveakten och de vackra melodierna.
En av låtarna på skivan har svensk text. Den kan ni lyssna på här:
Peace & Love
Tillsammans med 50 000 besökare njöt jag och mina vänner av musikdagarna under Peace & Love i Borlänge. På det hela var det bra musikutbud, fint väder och ja, en enda stor fest. Det enda jag kan känna mig smått besviken på är de två största bokningarna, Kings of Leon och Bob Dylan. Det må vara smått medialt inkorrekt att kritisera en sådan musikikon som Dylan är, men det är inte riktigt vad jag gör. På ett sätt skulle jag, om jag fick välja, inte byta ut hans konsert mot någon annans. För vem vill inte ha sett Dylan live? Å andra sidan så vet jag att jag skulle fått större musikaliskt utbyte av ett stort antal andra musiker.
Det var de svenska akterna som briljerade. Veronica Maggio, Oskar Linnros, Håkan Hellström och Lykke Li går hem hos mig och så gott som hela Sveriges unga generation. Det kändes åtminstone som så under de minst sagt välbesökta konserterna.
Festivalen bjöd även på några underdogs. Danska Alcoholic Faith Mission överraskade med enkel och medryckande indiepop och Carl Noréns vassa röst gjorde sig påmind under en konsert som fick mig att tänka på tiden jag tyckte att Sugar Plum Fairy´s låt "Sweetjackie" var bäst i världen. Roligt var även att se vännen Gustaf spela med Krunegårds nya projekt Serenades (ovan).
Sweden Rock med sina 33 000 besökare är största utmanaren till denna festival som nu alltså etablerat sig som Sveriges i särklass största, och visst märktes det. De som inte tänkte ett steg till kunde oturligt nog få stå i kö hela dagen. Kö till maten, toaletten, bankomaten, mobilladdningen, duschen, ja ni förstår nog.
Fint sällskap och bra musik. Tack för denna gång Borlänge!
Veckans skiva v. 26
Två timmar kvar och jag smått "panikar" över vilken veckans skiva ska bli. Varför? Jo, jag har varit på Peace & Love hela veckan och lyssnat uteslutande på live-musik (något jag kommer publicera ett smaskigt blogginlägg om i början på nästa vecka). Men tror trots att allt jag hittade något att dela med mig av. Bandet heter Vetiver och skivan som släpptes för ett par veckor sedan heter "The Errant Charm". Mysig indiepop med lite elektroniska inslag. Helt klart värt att lyssna in!
