Flyttar bloggen

Får nu hänvisa till http://nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=7109140# där jag kommer fortsätta mitt bloggande. Kommer antagligen inte att skriva här alls i framtiden. Känns nästan lite lustigt, men kul att börja skriva på NT istället. Hoppas ni hänger på! Allt gott.
- Lukas

Veckans skiva v. 36

16 Horsepower sammanställer sin karriär i det aktuella släppet "Yours Truly". Det var i början av förra årtiondet som jag hörde låten "For Heaven´s Sake". Den greppade tag i mig, men resten av deras alster lyckades då inte övertyga. Sen dess har mina öron blivit mer öppna för det folkliga soundet, och jag köper till och med de punkiga influenser som skräpar ner produktionen. Det är en svulstig och massiv ljudbild som får varenda hörselhår i öronsnäckan att böja knä.

16 Horsepower – For Heaven's Sake (1998, "Low Estate")


Veckans skiva v. 35

Till skillnad från Nicolai Dungers tidigare plattor är den här mer nedplockad. Den är inte jazzig som hans "Nicollide And The Carmic Retribution" och inte lika storslagen som hans "Eventide". Hans nyutgivna "Ballad Of This Land" är den fina rösten i sitt esse, för det mesta över akustisk gitarr. Den svenska musikern har genom åren utforskat många vrår i den stora musikvärlden och nu till slut landat på en lugn plats som ligger mig varmt om hjärtat.

Nicolai Dunger – Lost in Freedom


Veckans skiva v. 34

Nu är det återigen dags att lyfta på hatten för en musiker som fortfarande håller igång. Barbra Streisand ger ut ett album under namnet "What Matters Most: Barbra Streisand Sings The Lyrics Of Alan & Marilyn Bergman". Hon är popdivan som under andra halvan av 1900-talet kom med snyftarhits som t.ex. "Memory" och "You Don´t Bring Me Flowers".
Hennes röst är trots att hon passerat 70 år, väldigt vacker och klar. Kul att hon släpper ett album nu, så att fler av min generation kan få upp ögonen för denna begåvning.

Barbra Streisand – Something New In My Life


Veckans skiva v. 33

Denna vecka vill jag framförallt tipsa om David Åhléns nya EP "New Jerusalem".
Sakralt, andligt och bländande vackert. Om någon skulle ha missat hans tidigare skiva "We Sprout In Thy Soil" så måste jag nämna den också.

Mitt andra tips är Lo-Fi-Fkn och deras snygga electropop i nya "The Last Summer" (Lo-Fi-Fnk – Kissing Taste). Jag är svag för hur prydligt de packat in melodierna, och hur dessa framgår så starkt genom allt ljudfrosseri. 

David Ahlen – He gives


Frizon 2011

Återigen besökte jag festivalen Frizon utanför Örebro. Det var (förutom kylan) en väldigt mysig vecka. Trots att det är en musikfestival så hamnar musiken i skymundan för möten, seminarier, socialt umgänge och kalla tältnätter. Med Wrestling With Angels gjorde vi en konsert som blev lika bra som vi planerat och hoppats på. Frågan om huruvida detta var våran sista spelning dök upp flertalet gånger, och svaret är att vi helt enkelt inte vet.
Vad det gäller musiken i övrigt så var det (som vanligt) Emil Svanängen som stal förstapriset. Även Gungor från USA var intressanta. Här kommer några bilder jag knäppte med min nya (flickvännens gamla) systemkamera.


Veckans skiva v. 32

Yukimi Nagano leder bandet Little Dragon som gav ut sin "Ritual Union" i slutet av Juli. Det är souligt och funkigt på ett väldigt avslappnat sätt. De här göteborgarna har fångat mitt intresse med sin storslagna småskalighet. Får tacka mina vänner Max och Dan för detta tips!

Little Dragon – Ritual Union


Veckans skiva v. 31

Hos Fruit Bats hittar vi mycket likheter med t.ex. The Shins. Med en röst som är lite en blandning av John Lennon och Bob Dylans (kanske inte på just låten jag länkar nedan) leder oss sångaren genom tio trevliga låtar! Det är inte så att jag går i taket, men det är charmigt. Fruit Bats nya skiva "Tripper" är det alltså som gäller denna vecka.

Fruit Bats – The Banishment Song


Veckans skiva v. 30

Härmed bryter jag den svit av electronisk musik som präglat veckans skiva på senaste tiden. Istället blir det denna gång traditionell Indierock, som desvärre gränsar till för traditionell. Jag kan inte grunda valet av skiva på att den är nysläppt, utan den är från februari månad. Men däremot så släppte dessa pojkar ett live-album i onsdags, vilket jag tyvärr inte kan hänvisa till då jag inte hunnit höra det, men indirekt är nog det veckans skiva.
Bandet är The Boxer Rebellion och skivan som kom tidigare i år heter "The Cold Still". Trevlig och väldigt anspråkslös musik.

The Boxer Rebellion – No Harm


Veckans skiva v.29

Även om det inte känns speciellt unikt så har Gardens & Villa ändå en charm. De  sätter fingret på mycket av de element som dagens pop är byggd utav. Detta är deras debutskiva som släpptes i början på Juli. Ganska ojämn kvalité men värd en stund av din uppmärksamhet.

Gardens & Villa – Sunday Morning


Veckans skiva v. 28

Amerikanen Ernest Greene står bakom "Washed out" och släppte sin skiva "Within And Without" för drygt tre veckor sedan. Genren kallas Chillwave och är ett hopkok av vemod, pop och electro. Ta Radiodepts shoegazepop och doppa den i ett ännu varmare ljudlandskap där tak inte finns och sfären tycks oändlig. Jonathan Johansson fast på engelska skrev Helsingborgs Dagblad, det kan jag hålla med lite om. Eller ja, han är väll den svensk som kommer något så när. Tyvärr ligger inte hela skivan på Spotify än, men jag länkar till den låt som finns!

Washed Out – Eyes Be Closed


Veckans skiva v. 27

5:e juli släpptes del två i The Deer Tracks aktuella trilogi. "The Archer Trilogi pt. 2" är en eminent lektion i ambientmusik. Jag hörde första gången bandet på Strandfestivalen i Oscarshamn för många år sen. Men de har legat kvar på minnet som bandet med den visuellt vackra liveakten och de vackra melodierna.
En av låtarna på skivan har svensk text. Den kan ni lyssna på här:


Peace & Love


Tillsammans med 50 000 besökare njöt jag och mina vänner av musikdagarna under Peace & Love i Borlänge. På det hela var det bra musikutbud, fint väder och ja, en enda stor fest. Det enda jag kan känna mig smått besviken på är de två största bokningarna, Kings of Leon och Bob Dylan. Det må vara smått medialt inkorrekt att kritisera en sådan musikikon som Dylan är, men det är inte riktigt vad jag gör. På ett sätt skulle jag, om jag fick välja, inte byta ut hans konsert mot någon annans. För vem vill inte ha sett Dylan live? Å andra sidan så vet jag att jag skulle fått större musikaliskt utbyte av ett stort antal andra musiker.


Det var de svenska akterna som briljerade. Veronica Maggio, Oskar Linnros, Håkan Hellström och Lykke Li går hem hos mig och så gott som hela Sveriges unga generation. Det kändes åtminstone som så under de minst sagt välbesökta konserterna.


Festivalen bjöd även på några underdogs. Danska Alcoholic Faith Mission överraskade med enkel och medryckande indiepop och Carl Noréns vassa röst gjorde sig påmind under en konsert som fick mig att tänka på tiden jag tyckte att Sugar Plum Fairy´s låt "Sweetjackie" var bäst i världen. Roligt var även att se vännen Gustaf spela med Krunegårds nya projekt Serenades (ovan).
Sweden Rock med sina 33 000 besökare är största utmanaren till denna festival som nu alltså etablerat sig som Sveriges i särklass största, och visst märktes det. De som inte tänkte ett steg till kunde oturligt nog få stå i kö hela dagen. Kö till maten, toaletten, bankomaten, mobilladdningen, duschen, ja ni förstår nog.


Fint sällskap och bra musik. Tack för denna gång Borlänge!

Veckans skiva v. 26

Två timmar kvar och jag smått "panikar" över vilken veckans skiva ska bli. Varför? Jo, jag har varit på Peace & Love hela veckan och lyssnat uteslutande på live-musik (något jag kommer publicera ett smaskigt blogginlägg om i början på nästa vecka). Men tror trots att allt jag hittade något att dela med mig av. Bandet heter Vetiver och skivan som släpptes för ett par veckor sedan heter "The Errant Charm". Mysig indiepop med lite elektroniska inslag. Helt klart värt att lyssna in!

Vetiver – Right Away


Veckans skiva v. 25

Dallas Green, sångaren i screamo-bandet Alexisonfire har ett soloprojekt jag stiftat bekantskap med senaste veckorna. Det började med att min forna klasskompis  gjorde en cover (http://www.youtube.com/watch?v=W8RA18lstxY) på deras låt "As Much As I Ever Could". Låten ägde klass och jag var tvungen att kolla upp originalet. Bandet var City & Colour och skivan hette "Bring Me Your Love". Först och främst vill jag rekommendera ovan nämnd skiva eftersom jag tycker att det är deras bästa. Men lyssna även på deras nya "A Little Hell" som släpptes den 7:e denna månad. Skyhög och klar falsett, enkla arrangemang och mycket hjärta!

City and Colour – We Found Each Other in the Dark



Om

Min profilbild

Lukas

RSS 2.0