Dave Matthews Band
Igår var jag och min vän Tobias och lyssnade på Dave Matthew Band på fryshuset i Stockholm. Bandet som jag gillade mycket under en period i gymnasiet skulle nu bli väldigt spännande att få se live. Blåsen, trummisen, sångarens minspel, texterna och det goa svänget. Våra förväntningar var höga.
Men ack, ibland blir det inte sådär bra som man hoppats på. De lät bli att spela låtarna ifrån min favoritskiva och spelade istället mest låtar ifrån nya skivan som jag inte lyssnat speciellt mycket på.
De jammade alldeles för mycket. Ljudbilden kändes grötig. Konserten kändes ogenomtänkt och haffsig. Jag blev trött i benen. Sugen på cola. Vi satte oss på läktaren. Kom en låt jag kände igen. Å, äntligen en lugn, det behövdes. De avslutade med något konstigt omoget "shake that ass" som varken passade för deras egen ålder plus hälften av alla i publiken.
Men äsch. De kommer alltid att ha någon sorts plats i mitt hjärta!
Men ack, ibland blir det inte sådär bra som man hoppats på. De lät bli att spela låtarna ifrån min favoritskiva och spelade istället mest låtar ifrån nya skivan som jag inte lyssnat speciellt mycket på.
De jammade alldeles för mycket. Ljudbilden kändes grötig. Konserten kändes ogenomtänkt och haffsig. Jag blev trött i benen. Sugen på cola. Vi satte oss på läktaren. Kom en låt jag kände igen. Å, äntligen en lugn, det behövdes. De avslutade med något konstigt omoget "shake that ass" som varken passade för deras egen ålder plus hälften av alla i publiken.
Men äsch. De kommer alltid att ha någon sorts plats i mitt hjärta!
Kommentarer
Trackback
