Lukas skriver.

Häromveckan läste jag ut boken "The Talented Mr. Ripley" som jag köpte på någon otroligt flickig affär i London (boken var ungefär det enda inte rosa som fanns att köpa). Samma kväll såg jag filmatiseringen från 1999. Ni fruktar nu kanske ett uttjatat boken-är-mycket-bättre-än-filmen grepp för att framstå trendigt intellektuell och djup.  Yes, tyvärr kommer det nog bli det.

För er som inte tagit del av historien så handlar den väldigt kortfattat om att Tom Ripley åker till Italien för att få hem Dickie Greenleaf till Amerika igen. Han lurar i Dickies pappa att han är en bekant till sonen som då betalar honom rikligt för att göra ett försök, dessvärre verkar inte den mystiska ynglingen ha riktigt samma mål i sikte. Som expert på att förfalska namnteckningar, immitera och ljuga blir detta snart en kavalkad av invecklade lögner.

En välbekant distinktion mellan boken och filmen är såklart tillgången till huvudpersonens tankar. I boken är Tom ett mysterium, i filmen blir han mer ett frågetecken. Boken har en otrolig nerv som saknas i filmatiseringen.
Så läs före du ser!